I dagens artikel ska vi fördjupa oss i den fascinerande världen av Lars Englund. Vi kommer att utforska dess ursprung, dess inverkan på dagens samhälle och dess relevans inom olika områden. Vi kommer att lära oss om dess historia, dess särdrag och de möjliga framtida prognoser den kan ha. Lars Englund är ett ämne av stort intresse och ger oss möjlighet att fördjupa oss i dess natur för att bättre förstå dess påverkan på vår miljö. Följ med oss på denna upptäcktsresa och lärande om Lars Englund.
Lars Englund har bland annat utbildats på Fernand Légers skola i Paris. Han hade sin första utställning på Lilla Paviljongen i Stockholm 1953. Han har skapat ett antal nonfigurativa verk och experimenterar med olika material, som plast, stål, aluminium och kolfiber. Enkla grundformer som sfärer och cirklar återupprepas och sammanfogas till organiska objekt enligt mottot "Pars pro toto" (delar för helheten).
Grunden för Englunds konstnärskap, alltsedan 1960-talet, är experiment med komplexa grundformer, snarlika dem som man kan se i mikroskopet: naturens egna inre beståndsdelar som kan adderas till oändliga variationer. Med en närmast matematisk precision lyckas till exempel Englund att med enkla spröt forma pentagoner som blir till klot och flänsar: ett organiskt växande i det konstruktiva krysset mellan poesi och beräkning.
„
– Mårten Castenfors
”
Ofta har man liknat Lars Englunds rytmiska spel mellan rum, arkitektur och skulptural form vid barockens böljande formspråk. Men sett i ett samtida perspektiv ligger hans konst också nära den amerikanska 1960-talsminimalismen som utforskade den moderna tidens material som gummi, stål, kolfiber, aluminium och olika sorters plaster i ett icke-föreställande formspråk.
Lars Englunds konstnärskap låter sig gärna beskrivas i grupper eller teman - volymer, bärverk, sfärer, reliefer, pars pro toto, förvecklingar, relative, borderlines, stabiler och instabiler.
„
– Cecilia Widenheim
Verk i urval
Emaljvägg (1967), Kraftvärmeverket i Ålidhem, Umeå